Kunskapsmatrisen

Social hållbarhet i stadsutvecklingen

Vardagsliv

Ett vardagslivsperspektiv innebär att människors vardagliga rutiner och aktiviteter blir utgångspunkt för planeringen. Många behov är gemensamma för oss alla, men på vissa sätt är vi också olika. Planeringen bör därför utgå ifrån hur den fysiska strukturen skapar förutsättningar för ett praktiskt vardagsliv – i relation till hur den sociala strukturen påverkar användningen av staden. 

 

Text: SBK/Lisa Wistrand och Lovisa Grahn, S2020/Sören Olsson

Hur attraktiv och hållbar en stad är avgörs av hur människor faktiskt använder den. En god stadsmiljö är organiserad så att återkommande behov och sysslor – som att ta sig till och från jobb och skola, handla mat, umgås med vänner och släkt, hämta barn, motionera och delta i föreningsliv eller kulturaktiviteter – är lätta att hantera. Finns det utrymme, marginaler och flexibilitet i stadsmiljön som gör att människor kan rasta hunden, bada, dansa, odla, läsa, sova, bygga?
Rörelserna mellan vardagsaktiviteterna kan stödjas eller begränsas på olika sätt, både av tid och rum, men även av sociala sammanhang, normer, kulturer och föreställningar. Här blir det tydligt att aspekten vardagsliv är sammanflätad med de övriga aspekterna: sammanhållen stad, samspel och identitet.

Utbud och variation

Människor är olika och hur väl det praktiska livet fungerar för olika livssituationer är en fråga om såväl jämställdhet mellan kvinnor och män som jämlikhet mellan människor från olika samhällsgrupper. Den fysiska miljön påverkar våra vardagsliv beroende på exempelvis ålder, kön, om vi använder rullstol eller hör dåligt. Det är viktigt att staden som helhet har en variation av verksamheter och platser för olika behov, och att olika behov prioriteras lika mycket. Där detta uppnås kanske stadens utformning också underlättar för den som vill ändra sin livssituation och livsstil.
Hur man använder vardagstiden varierar också mellan människors olika faser i livet. Om den byggda miljön utgår från en bestämd livsfas, försvåras vardagslivet för dem som befinner sig i andra. Vilka andra behov finns utöver de vi spontant ser utifrån vår egen synvinkel?
Även om vi är olika så rör sig de flesta av oss mellan ett antal nödvändiga platser under ett vanligt vardagsdygn. Det är till stor del dessa vardagliga rörelser som formar stadslivet. Den fysiska miljön kan bidra med ett gott utbud och hög tillgänglighet. Här är två förhållanden centrala: närhet och räckvidd.

Närhet

Närhet utgår ofta från den gående människan. I studier av gångavstånd till olika aktiviteter används ofta tio minuters gångtid som ett mått. Tar det längre tid minskar antalet besök betydligt, och de mer långväga transporterna ökar istället. De flesta människor önskar sig närhet till livsmedelsbutik, skola och förskola liksom grönområden. Grönområden har stor betydelse, särskilt för barn och ungdomar och äldre som främst är beroende av den lokala miljön – tillgänglighet och närhet är desto viktigare ju mindre rörlig man är. Trygghet är en viktig aspekt för rörligheten.
I den centrala staden finns det i regel omfattande service medan den minskar utanför detta område. Service som handel, vårdcentral, banker samt kulturella verksamheter som bibliotek och fritidsgårdar finns ofta samlade i lokala centrum och utgör där en viktig bas för det sociala livet. Idag har många lokala centrum problem som gör att servicen sviktar. Det kan bero på konkurrens från andra centrum, att befolkningsunderlaget är för litet men också på att centrumet har en felaktig placering i kommunikationsstrukturen eller att viktiga kommunala verksamheter placerats på något annat håll. Allt detta är komponenter som behöver bevakas i en planeringsprocess.

Räckvidd

Men relativt få människor lever ju idag enbart i det lokala, vilket gör att också kommunikationsmöjligheterna blir viktiga. Arbetsplatser finns till exempel ofta på avstånd, och nöjen och kultur koncentreras allt mer till centrala lägen. Betydande delar av denna struktur bygger på bilen som färdmedel. Bilägandet och bilåkandet är dock ojämnt fördelat: i en del områden är två bilar per hushåll vanligt och i andra områden saknas bil i mer än hälften av hushållen. Det finns också könsskillnader: Generellt kör män längre sträckor, kvinnor kör för inköp och barnhämtning. Och barn och ungdomar är beroende av vuxna för sitt bilåkande. Det finns idag som bekant goda skäl för att bilåkandet bör minska och att gång- och cykeltrafik samt kollektivtrafik ska öka. Det har att göra med en rättvis fördelning av möjligheter för olika människor men också förstås med miljö och hälsa. Utveckling av cykelbanor och kollektivtrafik är alltså centrala frågor.

Alla projekt bör analyseras utifrån vilka nödvändiga och önskvärda funktioner som man kan nå till fots, per cykel och med kollektivtrafiken i vardagen. Aspekten vardagsliv handlar alltså om en medvetenhet om människors skiftande behov, samt att värna tillgången till service och mötesplatser – både i närheten och längre från hemmet. Planeringen av bostäder, lokalisering av verksamheter och utformningen av de gemensamma offentliga rummen bör helt enkelt ha vardagslivet i fokus, för att förenkla våra liv, skapa ett trivsamt stadsliv, för folkhälsan och för att skydda miljön.