Kunskapsmatrisen

Social hållbarhet i stadsutvecklingen

Gemensamt bostadsbyggande i Berlin

Byggnad & Plats
Intresset för att bilda byggemenskaper – det vill säga att enskilda individer och familjer går samman för att planera, bygga och senare bo i ett flerbostadshus – ökar i Sverige. Den tyska motsvarigheten "baugruppe" är ett etablerat fenomen i Berlin. I texten jämför Vanja Larberg baugruppes i Berlin med tidigare kollektiva boendelösningar.

I mitten av 00-talet uppstod fenomenet ”baugruppe” i Berlin. Det hade tidigare funnits i andra tyska städer, men efter en utställning om olika sätt att bygga gemensamt växte intresset bland berlinare och efter några år fanns ungefär 150 grupper.
En baugruppe innebär att ett antal hushåll, vanligen mellan 10 och 30, går ihop för att bygga ett flerbostadshus. Det finns alltså ingen professionell investerare, utan de som ska bo i huset bekostar och planerar bygget tillsammans. Oftast innebär det ganska långa planeringsprocesser. Det kan röra sig tre år med möten varje vecka för att planera och ta beslut – så det krävs ett visst tålamod.
Arkitektens roll i processen varierar. När konceptet var nytt var det flera arkitekter som bosatte sig i huset när det var färdigt. Men idag är det lika vanligt att gruppen av hushåll anlitar en arkitekt utifrån.

Ett uttryck för bostadspolitiken
Baugruppes har fått mycket uppskattning men också kritik. Berlins stad har uppskattat konceptet eftersom det innebär att barnfamiljer kan stanna kvar i staden när de behöver större bostäder istället för att flytta ut till villaområden. Kritiken har handlat om att baugruppes bidrar till gentrifieringen i Berlin.
Men frågan är om ett relativt litet fenomen som baugruppes kan vara motor i en gentrifieringsprocess, eller om det inte snarare är ett uttryck för den bostadspolitiska situationen. Det finns inget bostadsprogram som kan svara mot det behov av nya bostäder för olika inkomster i Berlin. Dessutom har den tidigare politiken med subventioner till hyresvärdar, vilket hållit nere hyrorna i staden, avslutats. Något som resulterat i en ökning av hyrorna. Det blir därför i vissa stadsdelar billigare att gemensamt bygga ett hus än att hyra en lägenhet.
Det är intressant att jämföra baugruppes med tidigare kollektiva lösningar för boende i Berlin, eftersom det säger mycket om tidsanda och möjligheter.

Gapet mellan stadsdelarna ökade på 1970-talet
Ett gäng kollektiv från 80-talet finns kvar i bland annat stadsdelarna Kreuzberg och Prenzlauer berg. Det unika med dessa kollektiv är att de härstammar från en ockupationsrörelse som fick pengar från både stat och kommun för att renovera husen de hade ockuperat! Något som skulle vara helt otänkbart för de flesta idag, sågs som en möjlighet vid denna tid. Hur kan det komma sig?
Sociologen Matthias Bernt ger en förklaring: Det var ett extremt politiskt läge som gav en unik lösning. Han tar stadsdelen Kreuzberg som exempel, där flera av dessa kollektiv ligger. Man får gå tillbaka ända till 60-talet för att förstå händelseutvecklingen. Då fanns planer på att riva hela Kreuzberg och istället bygga så kallade plattenbau (elementhus). Men det blev inte riktigt som man tänkt sig, det gick långsamt med rivningar och nybyggen; på grund av oljekrisen, på grund av att människor protesterade och på grund av legala processer kring ägandet av fastigheterna. På 70-talet ökade därför det ekonomiska gapet mellan stadsdelar där man byggde nytt och stadsdelar som Kreuzberg. Det innebar att många från medelklassen flyttade ut. Västberlin låg dessutom inne i DDR och var helt omringat av muren. Det var en avskild ö vilket gjorde att många ville flytta därifrån till andra delar av Västtyskland.

Ockupanterna fick renovera husen
Det innebar att stora våningar stod tomma i Kreuzberg. Eftersom Västberlin var skyltfönstret för Västtyskland gentemot DDR var det oerhört viktigt att denna stad inte uppfattades som misslyckad. Detta innebar att halva Därför var halva Västberlins budget betalad av staten. Eftersom tomma lägenheter inte gav någon bra bild av staden, kom den stora ockupationsvågen i Kreuzberg i början av 80-talet som en räddning.
En ny politik kring varsam ombyggnad växte nu fram. Ombyggnaderna skulle innebära rimliga levnadskostnader, vilket gjorde att 95% av renoveringarna betalades av det offentliga om ockupanterna genomförde renoveringsarbetet själva. Detta resulterade i spännande alternativa arkitektoniska lösningar som man ser på få andra ställen.
I jämförelse med dagens baugruppes ser idealen i de äldre kollektiven annorlunda ut. Medan dagens baugruppes kan tänka sig att dela takterrass men gärna har eget kök för att slippa prata disk, fortsätter de äldre kollektiven med diskussioner om vem som gör vad o köken. Spännvidden är dock stor inom båda formerna av gemensamt boende. Om man besöker ett gäng av båda sorterna är en sak slående; i de grupper som har något tredje att samlas kring – förutom sig själva och sitt boende – fungerar det allra bäst. Som muralmålande eller teater. Eller en gemensam grönska där man får klättra i ett träd för att komma upp till den övre delen av trädgården.

Text: Vanja Larberg (publicerad första gången 2011)
Foto: Skandinav Bildbyrå (personerna på bilden har inget samband med texten)

 

Läs mer:
Netzwerk Berliner Baugruppen Architekten
Föreningen för byggemenskaper
Byggemenskap – fastighetskontoret Göteborgs Stad

 


Taggar kopplade till denna artikel:

Bostad