Kunskapsmatrisen

Social hållbarhet i stadsutvecklingen

Gatan är vår! (Långgatorna)

Närmiljö
När Jane Jacobs i början av 1960-talet reflekterade över skillnaderna mellan den framväxande funktionsseparerade staden och det stadsliv som pågick runt henne i hennes dåvarande hemstad New York, såg hon några saker som ofta refereras i diskussioner om städer och stadsliv. ”Gator i städer har fler syften än att bilar kör på dem och trottoarer – den gående delen av gatan – har fler syften än att hysa fotgängare”; istället handlar det om relationer som bygger stadsliv.

Översätter man detta till Långgatorna i Göteborg kan det betyda att gatan tas i anspråk för spontana och DYI-arrangerade gatufester – Andra Långdagen är ett årligt återkommande evenemang som skapas av de som verkar i området. Bland annat detta sätt att använda gaturummet skapar en särskild identitet: Långgatorna är något särskilt i Göteborg, kanske unikt i hela landet.

Socialt liv på gatunivå
I det här sammanhanget är Göteborgs stad unika i sitt förhållningssätt till området och dess framtid: i det planprogram som vägleder framtida beslut för förändringar av det fysiska rummet, står det att områdets egna förutsättningar skall vara i fokus. Att konvertera Andra Långgatan till en gårdsgata (som Haga Nygata, Magasinsgatan, Vallgatan) – en idé som tidigare funnits – är inte en förändring som gynnar områdets väl fungerande sociala miljö och därför heller inte en aktuell fråga. I det här området är relationen mellan husen, särskilt dess gatunivå, och gatan helt avgörande för den sociala miljön. Bilarna behövs lika mycket som fotgängarna.

Hur lär vi oss förstå det lokala livet och dess betydelse? Genom att, som Jane Jacobs, eller Per Wirtén i sin bok, vara där.

Text: Joakim Forsemalm (första gången publicerad 2011)

Läsning:
Jane Jacobs Den amerikanska storstadens liv och förfall (Daidalos, 2005)
Per Wirtén Där jag kommer ifrån – kriget mot förorten (Bonniers, 2010)


Taggar kopplade till denna artikel:

Stadsliv
Långgatorna