Kunskapsmatrisen

Social hållbarhet i stadsutvecklingen

Fristaden Christiania – diversitet och nya ägandeformer

Stadsdel
Christiania har sedan området ockuperades 1971 fungerat som ett alternativt urbant rum för boende och rekreation. Ett laboratorium för urbana experiment, demokrati- och rättvisesträvanden. Fristaden har alltid varit en plats för personlig frihet, inkludering och gemensamt ansvar, och man har kämpat för att bevara den i ”allas och ingens ägo”. Men området har också haft problem och konflikter och har ständigt hotats av stängning.  

Som göteborgare boende i Köpenhamn mellan 1999 och 2008 kunde jag under nio år följa fristadens utveckling. Men hur använde och upplevde jag som ”outsider” platsen? Och hur upplevde jag dess identitet?
Det finns många svar på frågan. Jag använde Christiania som en grön oas mitt i staden för promenader och picknick vid kanalerna. Jag kunde ta en kall öl på sommaren eller en varm kopp choklad på vintern på ett café eller en bar. Jag använde mig också av det kulturutbud som fanns där, i form av spelställen och klubbar. Ibland spelade jag biljard eller backgammon. Ofta blev det ett utflyktsmål när vänner från utlandet kom på besök. Ibland visade jag även runt danskar som inte var så hemmastadda i området. Det jag inte gjorde och som många förknippar fristaden med, var att använda droger.
Under åren i Köpenhamn blev jag också hembjuden till några av dem som bodde i Christiania. På det sättet fick jag se en rad olika boendeformer. Ett 30-årigt par, som vi kanske kan kalla för hippies, bodde i en mindre stuga uppvärmd med braskamin. En ung skejtare och musiker besökte jag i ett boende som liknade en studentkorridor. I en lägenhet på 100 kvm bodde en 25-årig dagisassistent med sin man och sitt barn. Alla betalade samma hyra.
Min egen identitet som outsider kom även att förändras något. År 2001 arbetade jag nämligen som assistent på ett dagis som låg precis utanför Christiania. Vi använde fristaden flitigt. Nästan dagligen gick vi promenader till den allmänna lekplatsen, och ofta även till fristadens egna stall för att titta på och mata hästarna. I början kändes det konstigt att gå med en grupp barn i ett område som jag, och så många andra, förknippat med droger. Men så småningom förändrades denna bild. Även om jag kanske aldrig blev en ”insider”, började jag känna mig mer hemma ju mer jag fick se av platser och verksamheter.
För mig är därför Christiania en plats med diversifierad kultur och identitet. Hur du upplever och använder den kanske mest beror på vem du själv är som person. Det beror kanske också på om du känner dig hemma där. Men jag upplevde också att platsen och dess identitet (eller stämning) förändrades medan jag bodde i Köpenhamn. Detta menar jag direkt kan relateras till rådande politik och ekonomi.

Ny regering – hårda tider för fristaden
2002 beslutade den nyvalda nyliberal-konservativa regeringen att Christiania skulle ingå i en normaliseringsplan där kollektivt ägda hus, företag, affärer m.m. skulle privatiseras. Den kontroversiella haschmarknaden skulle också stängas ner. Kulturgeografen Anders Lund Hansen hävdar, att den föreslagna gentrifieringen av Christiania var en del av en större omvandling av Köpenhamn som ägt rum under de senaste 40 åren. ”Dessa gentrifieringsprocesser, skapade av socialpolitiken, innebär en förflyttning av de av innerstadens invånare som inte passar in i den ”nya kreativa ekonomin” och i Köpenhamns ambitioner om att bli en stad med ett företagsklimat i världsklass” (Lund Hansen, 2010:7 fritt översatt). Lund Hansen menar att detta är en kraftfull diskurs som legitimerar nyliberala urbana strategier.
Under normaliseringsplanen ställdes Christianiter inför domstol för brott mot den privata äganderätten. Våldsamma polisingripanden och arresteringar genomfördes kontinuerligt i området. Antropologen Christa Amouroux menar att den politiska retoriken, med hjälp av media, bestod av en process av othering* av Christianiter. De porträtterades som våldsamma, kriminella och som att de inte betalar skatt. Innan normaliseringen av Christiania var den danska befolkningen huvudsakligen positiva och stolta över ”sitt” Christiania. De flesta menade att fristaden stod för danska kulturella värden, såsom tolerans och öppenhet. Men under normaliseringsprocessen förändrades den allmänna opinionen. Detta sammanföll också med en politisk process av ”othering” av andra grupper, såsom invandrare, ungdomsaktivister och muslimer.

* Begreppet ”othering” kan förklaras som en språklig konstruktion av något/någon som avvikande, annorlunda och/eller främmande. Genom att kategorisera något/någon på detta sätt, konstrueras samtidigt indirekt någonting annat som norm. 

Interna konflikter
När den öppna haschmarknaden stängdes 2004, och det samtidigt dagligen skedde polisiära ingripanden i fristaden, upplevde jag själv en ökad misstänksamhet. I alla ingångar stod vakter som snabbt skulle rapportera om polisen var på väg in. Kanske trodde de att även jag var polis i civilkläder? Detta ledde också till att hasch började säljas i dunkla hörn, samt i större utsträckning utanför fristaden.
Christiania bygger på närdemokrati. Dess självförvaltning innebär att de boende själva ansvarar för sin egen bostad och sitt eget liv. Men de har också ett ansvar att följa de konsensusbeslut om hela Christianias utveckling som tas på de gemensamma mötena. Under normaliseringsprocessen rapporterades det om fler interna meningsskiljaktigheter boende emellan än vad som varit fallet innan. Det fanns bland annat delade åsikter om haschfrågan, om den rättsliga processen med staten och om hur polisens ingripanden skulle hanteras.

Christiania växer sig starkare
Efterhand som åren gick kunde jag urskilja en ny förändring. De boende började hitta en gemensam linje och stödet utifrån ökade, såväl nationellt som internationellt. En ny rörelse av användare och sympatisörer för fristaden uppstod och den växte sig starkare för varje år. Det som tidigare kanske kunde anses som mindre subkulturer, vad gäller både Christiania och Ungdomshuset på Jagtvej 69, blev mycket mer närvarande i den övriga staden. Kreativiteten flödade för att hitta sätt att påverka så att Christiania skulle få behålla sin plats och sin identitet som innovativt urbant rum.
Ett konkret exempel på detta är striden om ”Cigarrkassen”. Det var ett enfamiljshus som enligt stadsplanen var en olaglig byggnad och polisen rev ner det. Bara för att se det återuppbyggt redan dagen efter av fristadens invånare. Striden omkring detta hus kan symbolisera konflikten om vem som äger rätten till staden. Enligt Anders Lund Hansen är detta en konflikt som är närvarande i alla urbana miljöer världen över och en del av globaliseringstrenden.

Globaliseringens motreaktioner
I det postmoderna och globaliserade samhället begränsas sociala aktiviteter inte längre till geografiska platser. Människor har förbindelser med varandra genom nätverk, även om de befinner sig långt bort från varandra. När något händer på en plats på jorden kan det ha inverkan på en annan plats på jorden och därför medför globaliseringen även lokala förändringar. Många menar också att globaliseringens processer medför en motreaktion. Både när det gäller att vi upplever våra liv som fragmenterade, men också mot den ekonomiska globaliseringen och den fria marknaden. Människor söker efter mening, efter identitet och rättvisa. Människors liv må vara i rörelse, transnationella och uppryckta från lokala rötter, men de utspelar sig ändå alltid på en plats. Detta meningssökandet kan ses i en framväxande identitetspolitik; såsom lokal nationalism, i ursprungsbefolkningars kamp för sin kultur samt i växande sociala rörelser (Eriksen, 2007).
Under mina år i Köpenhamn såg jag hur regeringens normaliseringsplan mötte stort motstånd från folket och paradoxalt nog växte en ny starkare alternativkultur fram. Kanske är det så att Köpenhamnare och andra sympatisörer letade efter en identitet, liksom många andra, i en postmodern värld?

Folkaktien – ett nytt socialt stadsägande?
I juni 2011 slöts ett avtal som innebär att Christiania kan drivas som en stiftelse och därmed legaliserades fristaden för första gången på 40 år. Stiftelsen fick lov att köpa och hyra byggnaderna på området för 76 miljoner danska kronor. Därför startade christianiterna en insamling till en fond med hjälp av så kallade folkaktier. Dessa är inte som vanliga aktier på börsmarknaden, utan istället ska de främja gemenskap, delaktighet och autonomi. De ska också se till att bostäderna i Christiania förblir fria från spekulationer i framtiden. På baksidan står det nämligen att ”Detta donationsbevis har inget omsättningsvärde och ger ingen bestämmanderätt”. Fristaden vill genom folkaktien även inspirera till en utveckling av sociala investeringsmodeller som värderar gemensamt välstånd snarare än ekonomisk vinst. Christiania vill fortsätta att bidra till Köpenhamn och resten av världen genom att vara ett självstyrande experiment och ett bångstyrigt stadsrum med en udda kultur där alla är välkomna.
Kommer Christianias identitet som fristad förbli intakt när den skall styras av en stiftelse? Diskussionerna omkring detta är upphettade och åsikterna går isär. En del menar att avtalet på sikt kommer öppna upp för gentrifiering, medan andra menar att nu kan Christiania på allvar koncentrera sig på att vara en fristad. Om fristaden under 40 års tid lyckats stå emot det hårda förändringstrycket utifrån, så kanske den kommer fortsätta göra det? Jag tror att normaliseringsplanen, trots dess motsatta intention, har stärkt Christiania och dess identitet. Genom debatter, manifestationer, demonstrationer, spelningar och stödfester har en ny generation anhängare och användare tillkommit. Kanske är det just på grund av fristadens starka grundläggande värderingar och identitet som den förmått att överleva, trots att generationerna avlöser varandra? Men kanske förändras också en plats alltid över tid, beroende på hur världen runt omkring ser ut?

Spanare: Lisa Rosengren

Lästips

www.christiania.org

http://www.christianiafolkeaktie.dk

Amouroux, Christa, 2009. Normalizing Christiania: Project Clean Sweep and the Normalization Plan in Copenhagen. In: City & Society, 21, Issue 1:108–132. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1548-744X.2009.01017.x/abstract

Eriksen, Thomas Hylland, 2007, Globalization: The Key Concepts. Oxford/New York: Berg.

Hellström, Maria, 2006, Steal this place: the aesthetics of tactical formlessness and ”The Free Town of Christiania”. SLU

Lund Hansen, Anders, 2010. Forty Years of System Change: Lessons from the free city of Christiania. In L. Anders Sandberg and Tor Sandberg (eds) Climate Change—Who’s Carrying the Burden? The chilly climates of the global environmental dilemma. Ottawa: Canadian Centre for Policy Alternatives (CCPA). Sida 217-230. http://lu.academia.edu/LundHansenAnders/Papers/243407/Forty_Years_of_System_Change_Lessons_from_the_free_city_of_Christiania

Jean-Francois Staszak, 2008. Other/otherness. International Encyclopedia of Human Geography. Elsevier.   http://www.unige.ch/ses/geo/collaborateurs/publicationsJFS/OtherOtherness.pdf

Thörn, Håkan (red.) Space for Urban Alternatives? CHRISTIANIA 1971-2011. Gidlunds förlag. http://gupea.ub.gu.se/handle/2077/26558